När dammråttorna biter en i tårna.....

När det vankas besök gäller det att städa smart. Prioritera. Ranka rummen och smutsighetsgraden. Vad tar man först?? Snabbt upp i badrummet - det är absolut prio ett. Stora hårtussar är INTE välkomnande. Daska av handfat och holk och en snabbvisit med dammsugaren. Vidare till köket. Röj undan det värsta, stapla disken i diskhon så känns det inte som den ska hoppa på en. Torka av bänkytor från morgonens smörgåssmulor. Vidare till vardagsrummet. Plocka undan alla kläder, filtar och leksaker och göm undan högen i gästrummet. Ställ in disken från gårdagens kvällsmat i diskmaskinen och kör över med dammsugaren i kök och vardagsrum. Tada - redo för besök!!!

Det är rätt så skönt att inte ha mega-jätte-stora städkrav på sig själv. Och framförallt att vi har samma inställning, jag och min man. Så länge damråttorna inte biter en i tårna, så är det OK. Men det är en sak att ha den inställningen när lillan snällt ligger kvar där man lägger henne. Värre blir det när hon blir mobil. Ack och ve - hur ska vi fixa det då? Då kommer vi få rycka upp oss och höja ribban. Städa och skura mer på rutin. Jag hoppas HOPPAS att RUT-avdraget finns kvar när föräldraledigheten är slut, så man kan leja bort tråkigheter som städning när båda jobbar på dagarna. Avundsjukt ser jag hur grannens städhjälp kommer en gång i veckan - stannar ett par timmar och lämnar ett skinande rent hem efter sig. Det är lyx. Vardagslyx!! Jag vill oxå!!

Besöket då - jo det var lilla Malin som hade med sig den ännu mindre Alice. En sån liten sötnos!! Endast 6 veckor gammal, sömnig och hungrig. Tänk vad fort man glömmer bort hur små de är i början!! Och det är bara 10 veckor sedan Maja var så liten. Huva mig vad mycket som händer varje vecka. Min lilla tjej var ju stora tjejen i jämförelse. Medan Alice sov och Maja lekte passade vi mammisar på att luncha och trycka in en semla. Mycket välbehövligt! Och sist men absolut inte minst - vi fick tjöta av oss lite. Tänk så härligt det är att prata med någon som befinner sig i mer eller mindre samma situation. Någon som oxå kan prata bajs och spya samtidigt som man tar en tugga mat. Tänk vad livet kan vara härligt! :-)

Check på milstolpe......

.......för precis innan läggdax så bjöd Maja på en rullning från mage till rygg. Bara sådär. Precis som om det var världens enklaste grej. Och det kanske man kan tycka att det är - men som blödig morsa så fäller man ju såklart en tår. Och springer efter videokameran. Lägger Maja på mage igen och ber henne göra om sitt lilla trick. Men icke. No more action!! Men vi hade vittnen!! Både pappi och faster satt bredvid och gapade.

Tänk att men kan bli så tagen av en sån liten obetydlig grej. Men det är så livet är när man är mammi. Stora världshändelser bryr man sig inte riktigt om längre. Eller jo - när det är sorgliga saker som händer hittar man sig själv storbölandes. Patetiskt. Men det är rätt skönt att få gråta ibland. Framförallt när det inte är ens egna problem eller sorger som man bölar över. Man gråter över att man själv är så himla lyckligt lottad. Tårar av lycka. Det är fina droppar det.


Då kan man ju fråga sig vad vi har gjort tidigare idag...... Har det hänt något med klädhögarna från igår tro? Hmmm...vilken cliffhanger!!!! Och svaret är naturligtvis att högarna är kvar. För idag har vi haft fullt upp!!! Håll i hatten!!

Vi började förmiddagen med att åka till finaste Marie (jaja, jag känner bara en Marie, men hon hade garanterat varit den finaste bland alla Marie'isar om jag så kände hundra Marie). Hon bjöd på nybakat, underbart gott bröd...Mmmmmmm.... Och kokostoppar...... Slå den starten på förmiddag om ni kan!!

Sen åkte vi vidare till min kära mor och tillika Majas mormor. Hon tog emot oss med öppna armar - så jag passade på att lämna Maja där i några timmar :-)

Jag fick ett möte avklarat samt lite egentid på stan. Underbart! Maja fick full uppmärksamhet, mormor var salig (som alltid när hon träffar Maja) och jag fick vara lite "fri". Snacka om win-win-win situation. Vi var åter hemma strax efter sextiden på kvällen. Pappi fick prata och kramas lite innan lillans läggdax. Det var då hon slog till med sin lilla rullning. En lyckad dag kan man väl sammanfatta det som.

Och kanske kanske så tar vi tag i klädhögarna imorgon...

Nybörjare - allt för pappis skull :-)

Här går man hemma hela dagarna och njuter av det vackraste som finns - medan pappi sliter på jobbet, låååååångt bort (typ 5 minuter...)

Pappi har begärt att det ska bloggas så han kan följa lilla Maja. Han skulle ju kunna åka hem på lunchen för att se mer av den lilla godbiten, men han är lite viktig på jobbet och äter med de andra cheferna. För så är livet som chef, man liksom dras till varandra. Alla nöjda med att få bestämma något på dagarna, då man kanske inte alltid (läs aldrig) får bestämma hemma. För hemma bestämmer mammi. Eller ja - nu för tiden är det snarare lilla M som bestämmer. Konstigt nog. Så skulle det ju inte bli hos oss. Vi skulle ju bestämma vad som gällde, och framförallt när. Kraftig omvärdering av situationen. Men om man lär sig att läsa av lilla M så kan man ju låtsas att det är vi (läs mammi) som bestämmer ändå. Vi liksom bestämmer det som vi ändå vet kommer att hända, så blir alla nöjda. Typ. Ja - så gör vi!!!

Då kan man ju undra vad jag har bestämt för viktigt idag. Jo - jag har bestämt mig för att inte göra något speciellt. Och det ska jag säga är ganska ansträngande. På riktigt! För då tänker jag hela tiden på vad jag egentligen borde göra. Och framförallt vad Rickard anser att jag egentligen borde göra. Som att röja bland mina kläder. För alla mammakläder som ligger i en enda stor hög på övervåningen används ju inte så jätteflitigt längre. Lika kul som att skaffa dem i takt med den växande magen, lika skönt var det att vika ihop dem och lägga undan dem i högar. Men där tog det stopp. Dom har legat i sina fina högar nu i sisådär 3 månader. Högarna är i ärlighetens namn inte så värst fina längre heller.

Sen finns det utöver klädhögarna ett helt hus att ta hand om. Plus en liten unge. Tur att vi bestämmer över ungen iallafall.... För hon är ganska nöjd med livet, och när en bebis är nöjd så är i regel bebisens föräldrar också ganska nöjda. Och eftersom vi är så förbaskat nöjda så kan man ju undra vad lite kläder i en hög gör för skada. Egentligen. Och om vi bestämmer oss för att vi är nöjda så kan vi ju samtidigt bestämma att vi kan ta tag i klädhögarna imorgon istället. Vips så har vi tagit en massa beslut. Det är ju nästan lite ansträngande. Men så får det bli.